Dikten är skriven av Maria Persson, mamma till Tova. Hon har skrivit den i samråd med några elever.
Mona
Karin och Britt gav klassen i förskolan en kanonstart,
lärde dem massor om djur och natur så klart.
Anna gav dem bästa undervisning från klass ett till tre,
en mer väldresserad klass man sällan får se.
Mona var lite chockad att de frivilligt gick på led och i takt
och lydigt i korridoren stod och väntade i givakt.
Hon fortsatte forma dem från klass fyra till sex,
lärde dem massor med hjälp av allvar blandat med spex.
Mona ser till att varje elev lär sin läxa,
ibland förvandlas hon till en riktig mattehäxa.
Hon jobbar för att alla ska vara goda vänner
och att trygghet ska vara känslan eleverna i skolan känner.
Stora mäktiga slott, tycker Mona är flott.
Privat får det duga, att i skogen bo i liten stuga.
När eleverna själva beskriver Mona låter det så här:
-Knäpp, glömsk, virrig, kul, sträng och den bästa hon är!
Mona, Du har gett klassen de bästa förutsättningar inför klass sju.
Miljoners tack och lika många kramar från elever och föräldrar får Du nu!
Jag är så glad över dessa rader
Tack alla goa, små och stora i klass 6
/Mona